UTE UR TUNNELN

Äntligen, fantastiska ni, är jag ute på andra sidan. Andra sidan av en rejäl utvecklingsstorm, berg- och dalbana av lärdomar och sjuhelsike till själslig och personlig resa. Inte för att resan på något sätt och vis slutar här, den fortsätter ju så länge mitt hjärta slår. Men den har tagit sig förbi en slags betydelsefull milstolpe och jag känner mig upprymd. Närmast harmonisk.

Jag berättade ju för er redan i februari i år att jag kände mig låg och jobbade med inre stress. Och jag behövde verkligen detta. Behövde få påminnas om att vissa perioder i livet inte kan skämtas bort utan helt enkelt måste tas på fullaste allvar med ärmarna uppkavlade och med ödmjukheten till sig själv som sin närmaste vän. Det är ju en lika stor och viktig del av livet som allt härligt skönflyt. Och jag behövde få påminnas om att jag är mänsklig. Påminnas om att jag kan vara lika sårbar och skör som någon annan. Påminnas om varför jag vill jobba med just detta, att inspirera och vägleda till en bättre hälsa. För det är verkligen så viktigt. Att våga vara mänsklig är även det obeskrivligt viktigt, inte minst när man jobbar som hälsoterapeut. Det gör ju inte att man förlorar kunskap, erfarenhet, ovärderliga verktyg eller förmågan att inspirera någon annan att komma längre i viktiga delar av sitt liv. Tvärtom. Jag behövde få påminnas om svårighetsgrader i livets problematik och utmaningar. Att även som yogalärare ibland behöva kriga för att vara närvarande. Eller som kostinspiratör själv möta mitt sockerberoende i vitöga, för att kunna hämna ännu djupare kunskap.

Få konfrontera mina krav, yttre som inre, i min mammaroll. Men även få finslipa på hur just min balans mellan livets alla delar behöver se ut. Jag behövde få slängas runt i livets hårda tvättmaskin, för det om något gör en än mer ödmjuk och varm. Inte minst behövde jag få testa att halka ur banan, upptäcka hur det känns och sedan testa att hitta sig själv igen med de verktyg jag lär ut till andra. Och viktigast av allt – få se hur genuint effektivt det fungerar att stärka upp livet med fokus på bra mat, motion, tacksamhet, självkänsla och self-compassion. Jag ser meningen så tydligt, jag behövde få spåra för att hämta hem ovärderlig erfarenhet till min egen resa, men också för att kunna hjälpa andra i sin.

Därav denna bristfälliga bloggning, glesa uppdateringar och långsamma receptskapande. Jag tog tiden till min egen utveckling, jag drog mig tillbaka och hämtade hem kraft, insikt, erfarenhet och ödmjukhet. Istället för att leda yogaklasser så sökte jag mig själv till enastående yogalärare som kunde leda mig i min egen praktik. Jag skalade av, lyssnade inåt och andades djupt. Jag vågade ta plats, vågade möta gammal problematik, vågade stanna kvar i obehaget och vågade lära känna mig själv även de tuffa delarna i mitt liv. Och allt har vänt. Allt har börjar gro, växa, blomma.

Nu känns det som att jag har kommit hem från en lång och obeskrivlig resa. Utvilad, glädjefylld och ivrig på att få börja jobba med det jag brinner för. Som om ni är efterlängtade vänner som jag så gärna vill catcha upp med, åh vi har så mycket att prata om!

Sommaren har varit vacker. Hösten känns pirrig och efterlängtad. Allt känns pirrigt och efterlängtat, just för att jag numera enbart försöker göra mina val baserade på vad jag vill istället för vad som förväntas av mig. Återigen, vi har sååå mycket att prata om, så många ämnen att täcka! Och mat, gud så mycket ny fräsch mat jag har skapat dessa månader och inte minst till ett mycket, mycket spännande projekt som blir klart sommaren 2019. Och såklart kommer jag börja ösa ut recept här igen. Hu, det är härligt att vara tillbaka! Ni har varit saknade. ♥

PS! Bodystore har hela -20% rabatt på sitt sortiment denna vecka – klicka här för att ta del av erbjudandet och uppge sedan koden AUG20. Perfekt tillfälle att bunkra upp inför en hälsosam höst. Behöver du inspiration på vad jag alltid tipsar om att ha hemma för hälsokost? Klicka här!  (annonslänk)♥

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Scroll to Top